Med tårar i ögonen öppnade Ingrid dörren till lägenheten och gick in. Skorna slängde hon ifrån sig i hörnet medan hon låste dörren och hängde upp ytterjackan i huvan på kroken. Det var alldeles mörkt i lägenheten men Ingrid brydde sig inte om att tända några lampor. Istället tog hon sig snubblande fram till sängen och slängde sig ner på det blommiga sidenpåslakanet. Hennes hår bredde ut sig över kudden och hon föll ihop i fosterställning. Ett kvidande läte kom ur hennes mun och hon snurrade runt på rygg. Långsamt lutade hon åt sidan så att hon gled nerför sängen. Det ljusa furugolvet kändes hårt under henne och hon satte sig upp med ryggen mot sängstommen. Hon drog upp benen och höll om dom hårt med sina armar. Sakta föll huvudet framåt och Ingrid lät tårarna komma. Hon snyftade kraftigt och föll ihop på golvet. Försiktigt rullade hon in under sängen och gömde ansiktet i händerna. Det var kallt på golvet och hon trivdes. Här ville hon stanna och glömma den bristande känslan som omringade hjärtat. En kniv var dragen runt konturerna av det röda och nu droppade blod nerför hennes kropp och gjorde henne svag. Snart var det bara ett hål där hjärtat en gång bultade och Ingrid ville fånga tillbaka det. Plötsligt sparkade hon allt hon kunde med benen tills krafterna var slut och hon andades häftigt. Efter att ha tittat upp på sängmadrassen och följt mönstren med fingrarna rullade hon ut från sängen. Snabbt reste hon sig upp och kände för att springa en mil. Hon drog av sig skjortan och sprang in i garderoben för att rota fram en träningströja. Gymnastikskorna snörade hon på sig snabbt och drog en mössa över huvudet. Innan hon sprang ut gick hon in i köket och drog fram en stol till spisen. När hon ställde sig på den nådde hon upp till den översta hyllan ovanför fläkten och med fingerspetsarna nådde hon ett cigarettpaket och en tändare.
Kylan bet i Ingrids kinder när hon åter tog steget ut i januarinatten. Hon stoppade en cigarett mellan läpparna och skenet från tändaren lyste upp hennes söndergråtna ansikte. Med ett djupt andetag drog hon in den starka cigarettröken och blundade. Kylan trängde igenom hennes tighta träningsbyxor och gjorde att hon huttrade till. Snabbt började hon röra sig fram och tillbaka utanför sitt mörka lägenhetsfönster. Allt hon tänkte på var Pontus och hans blinda insikt om allt hon gjorde för honom.
”Jag ska sluta att anstränga mig helt enkelt. Det tjänar fan ingenting till…” Mumlade Ingrid och tog ett nytt djupt bloss. Hon mötte sin egen spegelbild i fönstret och gick närmare. Ett par svarta,stora, mörka ögon mötte henne och höll blicken stadig. Vem är du? Tänkte Ingrid och förde cigaretten till munnen igen. Personen i spegeln gjorde likadant och tillsammans tog dem ett stort bloss.
”Skål på dig, din olyckliga människa.” Viskade Ingrid och torkade en tår på fönsterglaset.
Jag brukar inte läsa kriminalromaner för jag finner dem så otäckt verkliga. Men ibland kan man inte låta bli...Och jag visste ju att jag skulle bli fast. Denna bok fick mormor i julklapp och efter att hon lovprisat den för hela släkten beslutade jag mig för att ge den en chans. Efter första kapitlet var jag fast och den var spännande från början till slut.
